Hagia Sofia 532-537 Konstantinopel, nuvarande Istanbul. Foto Tommy Sörstrand.

Hagia Sofia och den nya huvudstaden Konstantinopel

Konstantinopel, Konstantins stad, var den Kristna stad som numera heter Istanbul och hör till det Muslimska Turkiet. Kejsaren Konstantin den Store döpte staden till Nova Roma, när han år 330 flyttade Romarrikets huvudstad från Rom till det rika Byzantion, den gamla grekiska staden vid det strategiska södra inloppet till Bosporen. Byzantion hade grundats redan omkring 660 f.Kr. av Grekiska kolonisatörer, men med status som Romarrikets huvudstad expanderade Nova Roma mycket kraftigt. Staden fick genast namnet Konstantinopel i folkmun, och hade hundra år efter sin utnämning till huvudstad mer än en miljon invånare. Konstantinopel blev huvudstad i Östrom när Romarriket i praktiken delades i en östlig och en västlig del år 395. Östrom är ursprunget till den statsbildning som konventionellt benämns Bysans eller Det Bysantinska Riket och som är det som blev kvar av det Romerska Imperiet efter Västroms kollaps under 400-talet. Bysans huvudstad Konstantinopel stod emot den Islamiska-Osmanska expansionen ända fram till 1453. Under hela denna tid uppfattade rikets invånare sig själva som Romare.

Byzantion - Konstantinopel - Istanbul

Byzantion hade grundats redan omkring 660 f.Kr. av grekiska kolonisatörer, men det var först efter Alexander den Stores invasion av Perserriket och segern över Kung Dareios år 334 f.Kr som regionen stabiliserades. Hela Anatolien delades senare i ett antal små Hellenistiska riken, däribland Bitynien, Kappadokien, Pergamon och Pontos, vilka alla hade underkastats Det Romerska Riket vid mitten av första århundrade f.Kr.

Alexandersarkofagen från 300-talet f.Kr. Byggdes enligt vissa historiker för Kung Abdalonymos av Sidon. Den kallas Alexandersarkofagen eftersom den har en relief föreställande Alexander den store i färd med att besegra Perserna. Arkeologiska Muséet i Istanbul. Foto Tommy Sörstrand.

Konstantinopels historiska betydelse är svår att överskatta. Staden hade hundra år efter sin invigning som huvudstad i Det Romerska Riket mer än en miljon invånare och var Europas största och rikaste stadsbildning under de följande tusen åren. Grekerna själva kallade kort och gott sin huvudstad för i Poli, Staden. I övriga Europa kallades den Städernas Drottning och betraktades allmänt som den Kristna världens viktigaste kulturella och ekonomiska centrum. Besanter, de enda guldmynt som slogs i Europa före de italienska Florinerna på 1200-talet, användes över hela kontinenten och var synonymt med Bysans. I Ryssland var Konstantinopel känd som Tsarigrad, Kejsarstaden, och dess rykte sträckte sig ända till Kina där staden kallades Fulin, Staden. Vikingarna kallade staden Miklagård. Konstantinopel fick också stor religiös betydelse. Konstantin upphöjde Konstatinopels biskop, senare kallad Patriark av Konstantinopel, till samma höga rang som Påven i Rom. Deras respektive status som primus inter pares, främst bland likar, ledde så småningom till den stora schismen 1054 då kyrkan delades i en Katolsk och en Ortodox del.

Hagia Sofia 532-537 i Istanbul, Turkiet. Foto Tommy Sörstrand.

Hagia Sofia

Något som revolutionerade byggnadskonsten var pendentivkupolen. En kupol som vilar på kupade triangelvalv. Detta byggnadssätt medger högre och ljusare kupoler än tidigare metoder och första exemplet på detta blev Hagia Sofia i Konstantinopel. En av de mest lysande nyskapande prestationer som någonsin utförts. Bygget fick en sådan berömmelse att också namnen på dess arkitekter har ihågkommits; Anthemios från Tralles och Isidoros från Miletos. Här har den arkitekturestetik som vi ser i den fornkristna basilikan uppnått en ny storartad dimension. Så snart vi kommer in i byggnaden försvinner all känsla av tyngd, som om byggnadens kroppsliga , massiva aspekter förvisats till utsidan. Ingenting annat en expanderande rymd finns kvar. Ännu mera än tidigare spelar ljuset en nyckelroll. Kupolen är bara 9,5 m högre än kupolen i Pantheon och något mindre i diameter (25,6m), är ändå känslan av rymd så ofantligt mycket större. Pendentivkupolen blev ett grundläggande drag i den Bysantiska arkitekturen, men man åstadadkom aldrig något som kunde mäta sig med Hagia Sofia. Pedentivkupolen kom att få epokgörande betydelse även för den västerländska arkitekturen, men dock något senare. Förutom den imponerande arkitekturen rymmer kyrkan några riktiga konstskatter, som på ett mirakulöst sätt bevarats ganska väl till eftervärlden.

Ovan till vänster mosaikerna i Absiden; 1 Maria och Jesusbarnet, 2 Gabriel. Ovan till höger detalj från en av mosaikerna i södra galleriet. Foto Tommy Sörstrand.

Två stora mosaiker finns bevarade i absiden på Hagia Sofia. Ursprungligen var de tre. Ärkeänglarna Gabriel och Michael prydde sidorna och i mitten Jungfru Maria med Jesusbarnet. Gabriel är ganska illa åtgången, men ger ändå en bra bild av arbetets omfattning och dess konstnärliga kvalite. Av Michael finns tyvärr bara fragment kvar.

Den gigantiska mosaiken företsällande Ärkeängeln Gabriel färdigställd 867. Foto Tommy Sörstrand.

726 förbjuder Påven Leo III bilddyrkan. Detta upphävs vid 843 års kyrkomöte i Hagia Sofia. Kort därefter startar arbetet med att utsmycka absiden. Själva avtäckandet sker högtidligt på Påskdagen 867.

Foto Tommy Sörstrand.

Här ser vi Kristus med Konstantin IX Monomachus och Kejsarinnan Zoe i det södra galleriet. Zoe gifte sig tre gånger vilket förklarar varför Konstantins ansikte ändrats. Zoe´s ansikte förstördes förmodligen under den period då hon blev anklagad av sin adoptivson Kejsar Michael V för högförräderi och förvisades till ön Prinkipo. Det dröjde dock inte många månader förrän hon själv tillsammans med sin syster Theodora åter satt på tronen efter en lyckad revolt understödd av palatsets livgarde. Två månader senare gifter hon sig med Konstantin och ansiktet repareras. I enlighet med detta borde orginalverket vara från 1028 när Zoe äktar Romanos III. Ändringarna från 1034 respektive 1042.

Foto Tommy Sörstrand.

Här en mosaik som man också hittar i det södra galleriets övre del nästan framme vid absiden. Den föreställer Jungfru Maria med Jesusbarnet, flankerad av Kejsar Johannes II Komnenus och Kejsarinnan Irene. Verket dateras till 1118. Året för deras kröning. Att dessa mosaiker har överlevt kyrkans konvertering till moské, jordbävningar och åtskilliga plundringståg är ett mirakel. Någon måste ha insett värdet i dessa konstskatter och gömt dem bakom hastigt uppsatta väggar.

Foto Tommy Sörstrand.

Ovan den berömda Deesimosaiken i södra galleriet i Hagia Sofia. Man tvistar om när denna magnifika mosaik gjordes. Den anses dock vara ett av de största mosaikarbetena i Konstantinopel och en skola hävdar att detta var ett verk tillängnat Michael VIII Palaiologos för hans återerövring 1261 av staden efter korsriddarnas sextioåriga belägring. Deesi är en ikonterm som används för att beskriva scenen där Kristus är avbildad beende mellan Jungfru Maria och Johannes Döparen. Kompositionen är en av de äldsta Kristna ikonmotiven.

Foto Tommy Sörstrand.